Några ord om mottagningen
Fyra veckor som chalmerist och därmed är min mottagning över. Jag har haft fyra fantastiskt roliga veckor!
Att man på Chalmers inte använder orden "nollning" eller "inspark" säger väl en hel del, säger man något av dem så blir man snabbt rättad till "mottagning". Och det är det det är. Det är en chans att lära känna sin klass, sin nya skola och, för de flesta, sin nya stad.
Innan jag började väntade jag mig ungefär "irländsk julafton" på Götaplatsen och att det skulle vara som en gymnasieinspark. Men det är så långt ifrån mottagningen man kan komma.
Jag har gått på fyra sittningar (glamour-, schtek-, finphadder-, nollfinalen); det har varit Chalmersrundvandring, spårvagnsrundvandring, pubrunda, fem-kamp och en massa mer.
Det ena arret, mer episka än det andra.
När jag stod på Götaplatsen på morgonen den 19 augusti kunde jag inte ens föreställa mig att jag under de fyra kommande veckorna skulle få vänner som kan få mig att vika mig dubbel av skratt, stå upp och sjunga Stad i ljus som avslutning på varje sittning, titta på dansande inoljade kroppar, stå på stan och samla ihop pengar, kramas med phaddergruppen, tävla på Lindholmen med handavtryck i ansiktet, åka abbonerad spårvagn, sjunga kampsånger tillsammans med hela M-nollan, bära runt på en kartongbit i ett snöre runt halsen i fyra veckor.
Bau bau bautasten. Schyssta pix, Asterix. Oh ah M-TD, säg oh ah M-TD. Maskinare, maskinare, säg finns det något finare.
Jag har skrattat så himla mycket de här veckorna. Vi har fått göra såna konstiga lekar och tävlingar så vi har mer eller mindre tvingats lära känna varandra.
När vi satt samlade i en hörsal i fredags och tittade på Nolluppdragsfilmerna kändes det som ett avslut. Man blev nästan lite nostalgisk. Den känslan av att något är över och "åh, jag kommer att sakna allt och alla". Men vänta, det är ju inte slut, jag har fem år kvar här.
Det känns bra.
Om någon framtida chalmerist sitter och googlar information om mottagningen och skulle råka trilla in här vill jag säga att du inte behöver vara nervös, du kommer att ha så roligt!
"Detta är inte slutet, det är inte ens början på slutet. Men kanske är det slutet på början."
Känner mig som en president som håller ett valtal. Peace.
Denna är tagen första dagen, efter 4,5 timmars nollbrickstillverkning. Då kände vi inte varandra alls.
Nu ser min bricka ut såhär (för varje arr man gick på fick man en symbol ritad på sin bricka), och jag har både fått en massa fina minnen och många nya kompisar sen den första bilden togs.